Varför uppfattas feedback så olika i olika kulturer?
Feedback beskrivs ofta som ett av de viktigaste verktygen i ledarskap. Ge mer feedback. Ge den tidigare. Ge den tydligare. Råden är välkända.
Det som talas mer sällan om är att samma feedback – formulerad på samma sätt, med samma intention – kan uppfattas fundamentalt olika beroende på vem som tar emot den, i vilket sammanhang och med vilken relation som bakgrund.
Det är inte ett problem som löses med bättre formuleringar. Det handlar om något djupare: vad feedback egentligen signalerar, och vad det betyder att ge och ta emot den på ett sätt som faktiskt hjälper.
Ärlighet är inte universellt definierat
Trevor Noah gjorde en observation som fastnade: det finns en skillnad mellan att vara trevlig och att vara omtänksam. Trevlighet håller situationen bekväm. Omtänksamhet är viljan att göra det som faktiskt hjälper – även när det är obekvämt.
Det låter enkelt. Det är det inte. För vad som uppfattas som omtänksamt i ett sammanhang uppfattas som otrevligt i ett annat. Och det är där feedback börjar bli komplicerat.
Feedback uttrycks på olika sätt
Feedback som kommer från någon du litar på landar annorlunda än feedback från någon du knappt känner. Det gäller överallt – men hur feedback uttrycks varierar mer än de flesta räknar med.
I vissa kulturer är direkthet ett tecken på respekt. Att säga vad du tycker, tidigt och utan omsvep, visar att du tar den andre på allvar.
I andra kulturer föregår relationen alltid budskapet. Kritik ges först när en relation är etablerad – och då varsamt, i rätt sammanhang.
I en tredje typ av sammanhang ges feedback sällan direkt överhuvudtaget. Tystnaden efter en presentation betyder inte nödvändigtvis att allt var bra. Den kan betyda att kritiken kommer senare, på ett annat sätt – eller inte alls om relationen inte tillåter det. För den som förväntar sig direkthet är den tystnaden nästan omöjlig att tolka rätt.
När olika sätt att ge feedback möts
Det som gör det extra svårt är att ingen av de inblandade vanligtvis vet om att de befinner sig i olika sammanhang. Den som ger direkt feedback tror att hen är tydlig och hjälpsam. Den som tar emot den i tystnad tror att hen kommunicerar respekt. Den som väntar på ett direkt svar tolkar tystnaden som ointresse eller undvikande.
Ingen av dem har fel utifrån sitt eget sammanhang. Men i mötet mellan dem uppstår något som ingen hade planerat: en känsla av att något inte stämmer, utan att någon riktigt kan sätta fingret på vad. Det är sällan feedbacken i sig som är problemet. Det är att de befinner sig i olika förståelser av vad feedback egentligen är och vad det betyder att ge och ta emot den.
Relationen bär budskapet
Det finns situationer där relationen är god, kulturen bekant och tajmingen rätt – och feedbacken ändå inte landar som det var tänkt.
En högre chef bad om feedback på ett förändringskoncept hen hade drivit igenom i organisationen. Samtalsklimatet var öppet, relationen väletablerad. När feedback gavs på något som sågs som en brist förändrades något i rummet. Inte dramatiskt – men tydligt.
Det handlade troligen inte om hur feedbacken formulerades. Det handlade om vad den rörde vid. Förändringskoncept var hens. Hen hade drivit det, stått för det, satt sin trovärdighet i det. Feedback på det är inte feedback på ett projekt – det är feedback på något hen är.
Det är ett mönster som återkommer, särskilt när feedback berör något som personen identifierar sig starkt med. Ledarstil. Beslut man har tagit. Initiativ man har ägt. I de lägena räcker det inte att relationen är trygg eller att intentionen är god. Feedbacken landar i något känsligare – och det behöver den som ger feedback ha med sig.
Feedback som en del av ett sammanhang
Det hjälper sällan att bara bli mer medveten om kulturella skillnader i teorin. Det som däremot verkar göra skillnad är förmågan att uppmärksamma vad som faktiskt händer i rummet – innan, under och efter att feedback ges.
Hur tas den emot? Vad händer med relationen efteråt?
Feedback är sällan ett isolerat ögonblick. Det är en del av ett pågående samspel mellan människor, i ett sammanhang som båda bär med sig utan att alltid vara medvetna om det. Den som ger feedback kan vinna mycket på att fundera en extra sekund – inte på formuleringen, utan på sammanhanget. Vem är det jag pratar med? Vad har vi för relation? Vad behöver den här personen höra för att feedbacken ska bli användbar?
Feedback handlar ofta lika mycket om relationen som om budskapet.