Psykologisk trygghet del 2 - "Jag kommer aldrig prata inför en grupp"
När människor upplever att risken att bli negativt bedömda minskar, händer något i en grupp. Fler ställer frågor, delar idéer och vågar tänka högt. I den här artikeln beskriver vi tre konkreta sätt att bidra till ett sådant klimat.
“Jag kommer aldrig att prata inför en grupp.”
Det är en mening vi ofta hör när vi startar ledarskaps- och medarbetarprogram. Den sägs ibland med ett skratt, ibland med en tydlig nervositet. För många människor väcker tanken på att ställa sig upp inför andra ett starkt obehag.
Det handlar sällan om själva pratandet. Många människor deltar gärna i samtalet från sin plats i rummet. Men att ställa sig upp inför gruppen upplevs som något helt annat. Uppmärksamheten riktas mot personen som talar. Synligheten ökar – och därmed också risken att bli bedömd av andra.
Det kan handla om rädslan att säga något fel eller att inte ha tänkt klart. Men ofta handlar det ännu mer om oron för hur det man säger kommer att tas emot.
Den typen av risk är central i forskningen om psykologisk trygghet.
Harvardprofessorn Amy Edmondson, som vi berättade om i del 1 av Psykologisk Trygghet, beskriver psykologisk trygghet som en gemensam upplevelse i en grupp att det är tryggt att säga vad man tänker, ställa frågor och lyfta problem – utan rädsla för att bli förlöjligad eller bestraffad.
Att tala inför grupp är därför ett mycket konkret exempel på psykologisk trygghet i praktiken.
Men något intressant händer ofta under våra utvecklingsprogram.
Personen som i början säger “aldrig” står i slutet av programmet framför gruppen och presenterar. Pulsen är ofta hög. Nervositeten finns kvar. Men personen gör det ändå.
Det som har förändrats är sällan individen. Det är klimatet i gruppen.
När människor upplever att gruppen är en plats där man får tänka högt, där ofärdiga tankar är tillåtna och där misstag ses som en del av lärandet blir det mindre riskabelt att säga vad man tänker. Då blir det möjligt att göra sådant som tidigare kändes otänkbart.
Amy Edmondsons forskning visar att psykologisk trygghet är nära kopplad till lärande i team. I grupper där människor känner sig trygga är de mer benägna att ställa frågor, be om hjälp, dela idéer och lyfta problem. Det är beteenden som gör att grupper lär sig snabbare och fattar bättre beslut.
Det innebär också att psykologisk trygghet inte handlar om att alla ska känna sig bekväma hela tiden. Det handlar om att människor vågar bidra även när det känns lite obekvämt.
Hur kan jag göra för att bidra till att bygga psykologisk trygghet i mitt team?
I sin forskning beskriver Amy Edmondson tre sätt som kan bidra till ett klimat där människor vågar ta dessa steg – inte minst genom hur ledare ramar in arbetet och möter andras bidrag.
- Rama in arbetet som lärande
När uppgifter presenteras som om allt redan är klart och tydligt ökar pressen att framstå som kompetent. Då börjar människor skydda sitt rykte i stället för att bidra till lärande. När ledare i stället tydliggör att arbetet innehåller osäkerhet och att flera perspektiv behövs blir frågor och reflektioner en naturlig del av arbetet. - Visa att du inte sitter på alla svar
När ledare öppet kan säga ”det här är jag inte säker på” eller ”här behöver jag er hjälp” signalerar det att det är tillåtet att inte vara perfekt. Det gör det lättare för andra att våga ställa frågor, lyfta problem eller erkänna misstag. - Var nyfiken och bjud in perspektiv
Psykologisk trygghet uppstår inte av sig själv. Den stärks när människor märker att deras tankar efterfrågas. Frågor som ”hur ser du på detta?” eller ”vad kan vi ha missat?” signalerar att olika perspektiv är värdefulla.
Psykologisk trygghet byggs därför inte genom stora ord. Den byggs i små vardagliga handlingar.
Det är också därför människor ibland går från “jag kommer aldrig att göra det där” till att faktiskt göra det. Inte för att rädslan försvinner – utan för att risken att bli dömd minskar.
När klimatet förändras minskar risken att bli negativt bedömd av andra. Då upplever människor ett större handlingsutrymme att säga vad de tänker och bidra med sina perspektiv.